Baronen

Någonting jag accepterat som en faktisk förlust med mina nya kostvanor, är att jag inte såg mig kunna dricka Chailatte på ett bra tag, om någonsin igen. Chailatte är den vice som jag aldrig accepterat att ge upp, vare sig jag slutat med socker, slutat fika för att spara pengar, eller något annat som borde ha inkluderat att göra mig av med chaien. Jag har aldrig gjort det. Men nu har jag det. Och jag har accepterat det.

 

Plötsligt dock, kommer en vän hem till mig, med en 1-literstetra med Oatleys Chaihavre. Jag gapar. Jag läser innehållsförteckningen. Det är färdig chailatte, gjord på havremjölk, och med bara 0.5% tillsatt råsocker. Och med tillsatt folsyra, järn och B12. Ett glas chailatte, står för 45% av det dagliga behovet av alla ovan nämnda ämnen, som jag hört kan vara trixiga för veganer. Jag kokar en sats på spisen. Jag dricker den. Och jag kan fortfarande inte tro mina ögon eller mina smaklökar. Det här kommer bli en bra vår.

 

Till kvällen blev det så cannelloni med två olika fyllningar, med sallad och grönsaker till. Jag var för att försöka handla äggfri pasta, och när jag hittade förpackningar insåg jag att jag redan hade samma märke hemma, så det var bara att köra på. Jag hade rester kvar från paprikafyllningen häromdagen, så den fick slinka med i några stycken också, det är rätt flexibelt det här med att laga vegansk mat...